I remember the first time saw you

nej, livet är inte alltid så bra som man hade hoppats.
Bråkar, skriker, gråter och allt det där ah de är just så det är hemma hos mig. Nästan varje dag skulle jag kunna tillägga. Fru avundsjuk är här och hälsar på några gången om dagen också, känns inte alls bra.
Men förhoppningsvis är det bara i 25 dagar till för snart orkar jag inte mer.
Vill inte sitta här och tycka synd om mig själv eller om någon annan för den delen. Orkar inte.

Kunde jag åka iväg ett tag hade jag gjort de, men nej sån tur har jag inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0